Personligt

Nicolas JNär jag var yngre vågade jag aldrig tror att jag skulle bli journalist. Att arbeta som författare, redaktör eller journalist var nästan något ouppnåeligt i mina ögon. Första gången jag fick en känsla av att det kanske ändå kunde gå var när jag skrev en uppsats i gymnasiet om min gitarr, och fick min väldigt litterärt kunniga svenskalärare att tro det var min flickvän.

Långsamt föddes drömmen att kunna livnära mig på min penna. I dag har pennan blivit en laptop, men jag kan fortfarande då och då känna ett rus av lycka över det faktum att någon faktiskt vill betala för mina texter, eller redaktörstjänster.

Jag kan helt enkelt inte tänka mig vad jag skulle göra annars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *